Händelsernas dag igår...

Efter ett fruktlöst försök att hämta ut mina ögondroppar (hade blivit nå tekniskt fel på datorerna) återvänder jag hem och ringer läkaren igen. När jag nu pratar i telefon med vårdcentralen för andra gången denna fredag passade L på att prova Elisabeths (Madickens syster) stoppa-saker-i-näsan-och-se-om-de-kommer-ut. Upptäckte detta då hon besvärtat talade om att något satt fast i näsan. Jaha, då var det bara att slå numret på telefonen igen. Jag som var såååå glad att jag slapp åka till läkaren för mina ögon och att de skrev ut recept ändå. Vi fick en tid ganska snabbt och efter att ha slängt i mig och L lite lunch svängde jag förbi och hämta upp mor på vägen. L är bestämd och jag visste att hon skulle bli högljudd så det var bästa att kalla på förstärkning, någon som kunde passa lillebror medan jag blåhöll L för glatta livet. Precis som jag misstänkte fick jag ta i för kung och fosterland medan en jätterar läkare försökte peta L i näsan. Hon lyckades inte, varken hitta något eller ens se äppelbiten för den delen. Vi återvände till väntrummet där mor väntade med en sovandes lillebror.
Efter en lång stund kommer läkaren ut med en remiss till öron-näsa-hals-kliniken, utskriven på någon född -58... Tur var att mor alltid har koll på läget. Med rätt remiss bar det sen av till lasarettet. Fortfarande utan ögondroppar svor jag lite tyst inombords och tyckte mäkta synd om mig själv och mina stackars ögon. Då får jag syn på en ambulans utanför barnakuten... plötsligt kände jag mig ödmjukare än på länge.
Vi behövde inte vänta särskilt länge på Ö-N-H och efter en snabb "dammsugning" av näsan kom det ut en äppelbit. Hon lär nog inte göra om det.