Storebror plockade igår en stor fin bukett liljekonvaljer i stugan. Glädjedödare (och pollenallergiker) som jag är brände jag av ett "Ååhhhh, vad fina blommor MEN du vet ju att jag tycker de är finast i naturen." (det kliar mindre i ögonen iaf) Storebror tittade på mig och log. "De är inte till dig mamma de är till min flikvän." Excuse me! Tar genast tillbaka att blommor är finast i naturen, de är finast när de kommer från någon man älskar. Helt rätt min son, du har kommit längre än de flesta vuxna karlar.
10-pack rosor från Ica - nej.
En självplockade bukett med liljekonvaljer - ja, absolut ja!
Han är en riktig romantiker. Hittils har han skrivit kärleksbrev, gjort ett halsband av tuggummikulor (antar att det är att likaställa med exklusiv choklad när man är åtta), köpt en liten nalle med hjärta i famnen och så nu blommor. Som tur är inte allt till samma tjej, det hade blivit lite overkill *s*.
Han gör mig stolt så ofta att jag inte förstår att uppskatta det.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar