Inte riktigt som jag tänkt mig...

När jag väntade L bodde vi i en lägenhet med ett avlångt, smalt badrum. För att få plats med skötbord var enda chansen att hitta något som passade ovanpå tvättmaskinen. Det visade sig bli krångligt, dyrt och fult. Därav byggde jag en enkel modell själv, gick på mindre än en hundralapp, vinner inget skönhetspris men funkar fortfarande. För att se till att min kära A inte kunde skylla på att han fick ont i ryggen vid skötbordet valde jag att höja det till lagom arbetshöjd för honom. Det visade sig att mannen inte hade något emot att byta blöjor och gjorde det minst lika frekvent som jag i förhållande till hur mycket han var hemma. Lillebror har nu kommit till det stadiet att han hatar att ligga på skötbordet och drar sig inte för att visa det, med alla möjliga medel. Det komiska i situationen är att hans fötter hamnar i brösthöjd på mig. Hans protester i form av sprattlade ben brukar alltså spela kongas med mina bröst alternativt ge mig en känga rakt i nyllet. Det mest komiska av allt är att jag hamnar i en position där jag nästan inte har kraft att hålla i honom. Någon dag kommer jag släpa ut skiten ur badrummet och såga av benen så det hamnar i rätt höjd. Antagligen kommer mannen då se det som en anledning att sluta byta blöjor, han kommer få för ont i ryggen.