Tack kära Dora för allt du gjort för mig

Man får säga vad man vill om barn och TV-tittande, jag tänker slå dövörat till. Jag älskar när mina barn ser på TV. Jag brukar ta tillfälle i akt att gosa med dem, lukta i deras hår, studera ansiktsuttryck samtidigt som jag sitter ner och bara njuter. När de tittar själva utnyttjar jag barnpassningseffekten och gör något. Barnen har så olika TV- beteenden även om man jämför när de var i samma ålder. Storebror har älskat TVn från det han upptäckte Bolibompa. Han kan förlora sig i TVns värld om man inte begränsar honom. L har aldrig varit så värst intresserad av TVn, Bolibompa har hon aldrig direkt gillat. Hon sitter några minuter och sedan är det fart på henne igen. Ett tag var hon fascinerad av Teletubbies vilket mina öron inte var! Sen upptäckte hon Dora. Hon älskar Dora. Hon sitter å pekar och gestikulerar och pratar med Dora, det är ett interaktiv TV program där huvudkaraktären ställer frågor. I dag tittade hon på två avsnitt av Dora med sin Dora-docka i knät. (Tack än en gång AA, du e bäst på presentinköp!) Hon skrattade, tjoade, sjöng och pratade. Under tiden sov lillebror så sött i sin säng och storebror spelade X-box. Tänk jag hade en ganska bra stund för mig själv.

Under den stunden passade jag på att göra kort till L, hon har så länge önskat sig kort på närmaste familjen med namnet skrivet på. De har sådana kort på dagis när de har sångsamling. Tidigare har L fått en bunt med kort, blir ju alltid några över när man framkallar men dessa brukar ta stryk ganska fort. Funderade på om jag skulle slå till på en lamineringsmaskin, har länge suktat efter en sån men det blir ingen denna månad. Funderade i banan plastficka men hade inte några genomskinliga. Så det fick bli gamla CD-fodral i papper som vi inte längre använder. Tog mig inte direkt tid att dekorera dessa då jag nog kommer göra nya när jag köpt lamineringsmaskinen. L blev så lycklig! Hon har haft sångsamling hela förmiddagen. Var länge sedan jag såg henne så glad.