Enbent pall

Hörde någon kändis som sa att livet är som en trebent pall. Ett ben är egentid, ett ben är jobbet och det tredje benet är familjen. Om benen inte är lika långa blir pallen ostadig. Hmmm, jag har inget jobb och egentiden är i princip obefintligt (om man räknar tiden då jag faktiskt kan bege mig hemifrån utan minst ett barn i släptåg) Detta betyder att min "pall" bara har ett enda ben, kallas det fortfarande ostadigt?



För ett par år sedan, innan vi hade stugan, hörde jag en diskussion mellan en kompis och hennes man (refererat av henne i efterhand) Deras dispyt handlade om att han spenderade för mycket tid i torpet deras. Han svarade då högtravande -Du fattar ju inte, torpet är mina lungor!

Jag skrattade så jag nästan kissade på mig. Shit vilken nörd tänkte jag, mina lungor, vaddå mina lungor... Nu börjar jag fatta, även om jag tycker att uttrycket lungor kanske är att ta i. Men när man kommer till landet är det som att man släpper ut luften efter att ha hållt andan ett tag och stressen rinner av en. Så förlåt J för mitt råa asgarv, förlåt!


Var en snabbis till stugan idag, var tänkt att jag skulle hinna klippa gräset men regnet hann före. L han i alla fall peta ner sina skyltar i sin odling av sallad, morötter, dill och gräslök.

Here comes the rain again...










Hörde en rolig utmaning, nämn tre låtar som skulle vara på "the soundtrack of your life".
Tror jag måste fundera på mina det lär inte bli Mauro Scoccos "Sara" iaf ;) Vad skulle dina vara?