Mina och säkert många andras tankar är hos Emma från Arboga som just nu genomgår rättegången mot kvinnan som antagligen mördade hennes barn. Naturligtvis är det lika "synd om" pappan men han blev iaf inte själv utsatt för ett brutalt mordförsök.
Blev illa till mods i morse när jag läste några kommentarer om rättegången (i VLT) som hålls i Köping. Förvånansvärt var det två stycken som uttryckte att de inte kände sig särskilt berörda av rättegången. Hur kan man inte känna sig berörd? Jag fattar ingenting.
Hur det än går med allt hoppas jag verkligen att den människa som gjorde det här hamnar bakom lås och bom så Max och Sagas föräldrar kan få gå vidare i sitt sorgearbete.
Mina fötter är så kalla
5 år sedan
1 kommentarer:
Man kan ju kanske vara berörd på olika sätt? :) Jag berörs av rättegången, men den berör mig ju inte på samma sätt som för annhöriga kanske, eftersom jag inte känner dem? Förstår du hur jag menar?
Skicka en kommentar