Hundrädd

Har nyligen kommit in från en promenad med vovven, något jag sällan gör. Det är mannen min som vanligtvis går ut med henne om vi inte går tillsammans. Men eftersom jag är gräsänka så var det bara att bege sig ut. Höll aldrig på att komma hem eftersom jag byter håll varje gång jag ser en lös hund. Här kryllar det av lösa hundar och ägare som tror sig ha pli på sin hund. Själv har jag alltid min hund kopplad och om jag inte missminner mig är det lag på koppel i tättbebyggt område.

Förra sommaren inträffade något som satt djupa spår i både mig och L. Jag med stooooor mage, lilla L som då bara var 18-19 månader, vovven och storebror var ute i en lekpark i närheten. När vi bestämde oss för att gå hem tog vi en grusväg mellan radhusen. Lilla L tyckte det var roligt med gruset men en aning svårt att gå. Från ingenstans kommer en lös hund springande och jag försöker ropa på ägaren. L hamnar på ena sidan om hunden och jag på den andra med vår vovve i koppel. Jag kan ju inte gärna lämna henne och springa och eftersom det är höga häckar runt om oss kommer vi ingenstans. Tumult uppstår då hanhunden försöker dominera vår tik. Dessutom är vår hund extra spänd med tanke på att L hamnat bakom hunden och att jag vid det här laget är ganska hysterisk. Hela tiden skriker jag efter ägaren och försöker mota bort hanhunden som då biter mig i knävecket och jag far i backen, höggravid och allt. Inte nog med att jag får ett rejält bett, jag skrapar upp hela benet i gruset. Under tiden kommer modiga storebror springandes mellan hundarna och lyfter upp en hysterisk lillasyster i famnen och bara springer, springer för allt vad benen bär. Efter vad som kändes som en evighet kommer ägarna och försöker få mig att lugna sig, inte tar de hunden utan ber mig inte vara så hysterisk. Jag sa en hel del mindre väl valda ord, därbland att om de inte genast kopplade sin hund skulle jag släppa min å bussa henne på deras. Till saken hör att jag höll vår hund kopplad för att hon inte skulle skada deras hund. Deras hund var en mycket vanlig svensk familje hundsras och vår hund är en i media så gärna kallad kamphund. Vem hade fått skulden om något hänt?

Inte fick jag så mycket som en ursäkt vilket gjorde mig vansinnig med tanke på att det hade kunnat gå riktigt illa för lillebror i magen. Jag polisanmälde saken men eftersom jag inte visste exakt var de bodde hände inget med anmälan.

Jag är till följd av den här händelsen rädd varje gång jag är ute med vår hund. L är jätterädd för alla hundar förutom våran. Önskar att det infördes någon form av hundkörkort för alla hundägare.

Vår gulliga (ibland skitdryga *s* ) vovve som gosar med storebror och en nyfödd L.

Nu till något roligare... har kommit fram till att den tapeten jag ville ha i köket i stugan nog inte kommer bli så bra. Mönstret är för avslöjande för hur in i ... snett taket är. Men jag har hittat en annan favorit. Nu gäller bara att övertyga älsklingen.

Bild 1 visar färgen på tapeten jag vill ha och bild 2 visar hur den ser ut i rätt skala.

Ett tag funderade jag på den här tapeten...

...men min man tycker den ser ut som dagistextil. Vad svarar man på det?

Tapetbilderna har jag lånat på www.tapetorama.se de har en miljard tapeter att välja mellan.

Imorgon kommer mor på besök. Då ska jag få lite gjort tänkte jag. Kanske rent av hinner sätta upp hantaget på dörren till sovrummet. Dammsuga står överst på listan, tråkigt men ack så nödvändigt. L lägger beslag på sin mormor så fort hon kommer innanför dörren. Man får inte en syl i vädret så man kan lika bra göra lite nytta.