Fattar inte...

Tänk tillbaka, du går i sjuan. Det är i början på hösterminen. Av någon anledning går du själv i korridoren. Du passerar ett hörn och där bakom står ett mindre gäng tjejer från nian. Du känner igen flera av dem men ni är inte kompisar. De vet vem du är och tvärt om men inte mer. De står där å ser ascoola ut i sina stora örhängen, trendiga kläder är skitsnygga i håret. I ett svagt ögonblick ler du och hejar försynt. Ett par av dem ägnar dig en blick, hejar inte tillbaka utan tittar på dig som om "hallå, är du dum eller?" Kommer ni ihåg den där känslan man fick i kroppen. Så till intet gjord, så förbannat nertryckt i skorna. Vad tänkte jag med, hur kunde jag vara så dum att jag hejade?!
Så kände jag mig idag!
Jag svängde upp till skolan i min fula gamla Ford. På parkeringen stod fyra morsor som, bara för att förtydliga det hela, representerar tjejerna i nian. De tittar på mig, jag tittar tillbaka. Det är bara 63 elever totalt på skolan så även om inte alla av oss har barn i samma klass så har vi alla träffats förr. Jag hejar glatt och möts av ovanstående scenario Ett par uttryckslösa blickar och sedan fortsätter de med sin konversation. Jaha! Men föööööööörlåååååååååt då för helv..
Här kommer jag och inte passar in! Det värsta är att jag låter dem vinna genom att bry mig.
Morsorna är i genomsnitt 10-12 år äldre än mig. De har kontorsjobb, klär sig i chinos och loafers, har färgat håret i snart ett decennium för att dölja sin grå. Jag är inte som dom, jag är 28, inte färdigutbildad, har gympaskor, kör en skitful bil och har en skrattretande årsinkomst. Men jag är också förälder, precis som dom.
Jag har blivit diskriminerad som förälder på grund av min ålder ända sedan jag blev gravid som 18 åring. Inte kan man ju bli en bra förälder när man är så ung, saknar utbildning och riktigt jobb. Att jag då även var ensamstående spädde bara på allas usla förväntningar. Jag har varit 19,25 och 27 när jag fått mina barn och har märkt en enorm skillnad hur andra människor bemöter mig. Tråkigt att det ska behöva vara så.
Jag har lyckats riktigt bra och överskridit omgivningens förväntningar med hästlängder. Trots detta låter jag deras negativa inställning störa mig.
Om ni inte redan hittat dit tycker jag ni ska ta en kik på Tuvas sida, det är Tuvas mamma som skriver, en tjej som just fyllt 19. Hon och säkert många andra bloggerskor representerar unga mammor jättebra. Slår verkligen hål på myten att man inte kan vara en toppenmamma bara för man inte uppnått en särskild ålder.
Kan ju bara tillägga att det finns mammor på skolan som är uuuuurtrevliga och jätterara!