Äntligen

Igår slog mannen somna-i-soffan-rekord vilket gjorde att jag hade skittråkigt. Är själv större delen av dagen så det känns som en befrielse när han kommer hem å man har en vuxen att snacka med. Men så fort barnen hade somnat så sussade han sött på soffan. Skitirriterad väckte jag honom och sa att han skulle pallra sig i säng för hans snarkningar överröstade Hasse Aro. Visserligen förstår jag att han somnar så tidigt med tanke på att han går upp 5 varje morgon då våra solstrålar (läs: Skitungar) behagar vakna. Vi har den uppdelningen att jag är uppe på natten när ungarna härjar och han får ta morgonen. Jag vill inte byta!

Sak samma, där var jag alltså själv med mr Aro och kände inte alls för att softa i soffan så jag beslöt mig för att scrappa lite. Det var skitdåligt ljus i vardagsrummet men här ser vi inga hinder bara utmaningar. Lådan blev helt okej, inväntar dom från L...

Nu har jag fått blodad tand, jag vill inget hellre än att skicka ut man och barn och bara vältra mig i fina papper, klister och framför allt min Cuttlebug. Har drygt femtio bilder som ska in i tre olika album vilket gör att jag får lite prestationsångest...

Men istället för att scrappa nu när Lillebror sover ska jag ägna mig åt att skriva reflektionsprotokoll...Ja, vad roligt!

Måste tillägga att Storebror är sjuk... De ringde från fritids igår och sa att han var febrig och sugen på att åka hem. Efter inhandlade halstabletter och den obligatoriska glassen fick han en dos Panodil och sen var febern som bortblåst. Typiskt storebror, han är sjuk max en gång om året och då oftast i lightversion. Den killen har bra imunförsvar!