Vovven

Det finns tillfällen jag hatar att ha hund som när hon ska gå ut och man verkligen inte orkar, när hon äter upp något som inte är hennes och när hon kliver på barnens leksaker så de plingar just som minstingen somnat.

Det finns tillfällen jag älskar den där vovven som när det ringer på dörren en mörk kväll. Men mest av allt älskar jag henne för att hon tröstar barnen när de är ledsna. Så fort hon hör en snyftning eller ens känner deras nedstämda energi kommer hon som ett skott. Hon pussar dem och trycker sig mot dem som om hon vill kramas. Lilla söta vovve, vilken gåva du ger barnen!

Enya älskar att mysa med barnen i soffan.

Ihoprullad till en liten boll sover hon sött på soffan.

Storebror (på bilden 6 år) byger koja å Enya är med.