Fin dag som slutade tokigt

Igår tog längtan överhanden och vi begav oss till stugan. Eftersom stugan än så länge är under renovering - big time - brukar vi hålla oss borta under senhösten, vintern och sedan återvända med vårvärmen. Men som sagt längtan tog överhanden. För säkerhets skull åkte vi i två bilar, Lillebror är så svår att underhålla och blir snabbt kall. När jag svängde in på den lilla skogsvägen var det som att köra rally, snön var jättedjup men jag gasade på lite extra och svängde snart in på gårdsplanen. Vi hade jättemysigt en timme ungefär, åt korv, drack varm choklad och gjorde snöänglar. När vi sedan skulle hem sa min man att det potentiellt kunde bli lite svårt att ta sig ut på vägen igen. Gissa om vi fick problem...Först körde vi fast med forden och i ren desperation backade mannen fast sin Saab. Vi provade med det mesta, lade ut granris å lekakulor. Till slut gick A till närmsta granne men de hade ingen möjlighet att hjälpa till. Som från ingenstans blir A sådär björnstark och efter att ha gasat järnet samtidigt som han puttade på bilen kom vi äntligen upp för backkrönet. När jag väl fått upp farten var det inga problem å vips var jag ute på vägen. En bil fattigare återvände vi frusna till stan med löftet om att vänta på våren inför nästa besök. A ska ut idag och försöka rädda sin bil, som tur är köpte hans polare en fyrhjulsdriven jeep i fredags.