Så jäkla stolt

Ibland slår det mig vilken tur jag har haft. Förutom att jag fått tre frisk barn så har jag hittat kärleken. Att kärleken sedan är besvarad känns som ett mirakel! Min man har en imponerande personlighet och en framåtanda jag aldrig skådat. Jag är så stolt över att han valt att dela sitt liv med mig.

Tänker ofta tillbaka på vårt bröllop som var precis så som vi ville ha det. Intimt och personligt. Vi gifte oss utan att säga det till någon, med anonyma vittnen i rådhuset. Från vår bröllopsresa skickade vi vykort där vi skrev "..vattnet är varm och maten god, så vi har det bra på vår BRÖLLOPSRESA!"

Jag kommer inte ihåg i detalj allt som sades under vigseln men jag vet att vigselförättaren pratade om att barn och föräldrar och syskon får man men sin partner är den enda i familjen man väljer. Det kändes så stort att tänka på, mannen som jag älskar så innerligt har valt att leva sitt liv med mig! Som alla andra har vi haft våra upp och nergångar men jag vet att vi alltid kommer vara tillsammans. Det finns ingenting som jag inte älskar med A.

För att citera Robin Hood "Länge leve kärleken!"

A får aldrig vara ifred när han är hemma, alltid har han någon som klättrar på honom. Jag tror att han för det mesta uppskattar det.