L som i Lucia

Så var det äntligen dax för lucia. Jag äääääälskar lucia, tycker det är så stämningsfullt och vackert. I år var första gången jag hade en egen liten Lucia. Nog för att Storebror varit den sötaste tomten och den sötaste stjärngossen ganska många år men lite extra speciellt är det med själva huvudkaraktären i luciatåget. L behövde inte övertalas till att skippa glittret i håret och avancera till luciakrona. Dagen till ära struntade hon i flätorna hon annars insisterar att ha varje dag. Håret tvättades, fönades och sprayades med lite glitterspray. Klockan halv tre var väntan över och in tågade den vackraste lucian jag någonsin sett. Alla barnen hjälptes åt att sjunga och jag gjorde vad jag kunde för att hålla tårarna från att spruta. Typiskt nog var att jag är i den fasen månaden när tårarna lurar innanför ögonlocken i väntan på att en fluffig kattunge eller något liknande ska kika fram bakom ett hörn och sätta igång en störtflod.
Tyvärr var det så mörkt i kyrkan att alla gruppbilder blev supersuddiga men jag lyckades fånga L på bild i rummet utanför.


Efter luciatåget var det adventsfika på dagis så med Lillebror under armen proppade vi i oss pepparkakor och lussekatter som barnen bakat. Var så stolt att jag höll på att ramla av de alldeles för små stolarna.